Vad är tvångssyndrom (OCD)?
Tvångssyndrom, även känt som OCD (Obsessive-Compulsive Disorder), omfattar både tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångstankar är oönskade och påträngande tankar som skapar obehag, rädsla och ångest. Dessa tankar kan handla om en intensiva rädslor för att skada någon närstående eller orsaka andras olycka. En annan vanlig typ av tvångstankar rör sig kring oro för bakterier och smitta. Vissa personer, även de som inte är religiösa, kan uppleva tvångstankar med religiöst innehåll, där de kanske har tankar som de anser vara förbjudna, vilket leder till oro för att de ska straffas.

Tvångshandlingar, ofta kallade ritualer, utövas som en reaktion på tvångstankarna för att lindra ångesten de orsakar. Dessa ritualer kan vara mentala eller fysiska beteenden och kan variera mycket i art, trots att de har en gemensam funktion för den som utför dem. Majoriteten av personer med tvångssyndrom upplever både tvångstankar och tvångshandlingar, vilket kan bli mycket begränsande i det dagliga livet. Många som lider av tvång känner också att deras ritualer är irrationella och meningslösa, vilket kan skapa känslor av skam och tvekan att söka hjälp.

Terapi och KBT-behandling för OCD

Vad är KBT-behandling för tvångssyndrom?
KBT-behandling för tvångssyndrom, eller OCD (Obsessive Compulsive Disorder), kan variera beroende på vilken typ av problem man har, samt eventuella andra psykiska utmaningar. Det finns flera effektiva metoder, varav exponering med responsprevention har visat sig vara särskilt framgångsrik. Denna teknik innebär att man utsätter sig för de situationer som utlöser tvånget, samtidigt som man avstår från de åtgärder man normalt sett utför för att lindra obehaget. Målet är att lära sig att tolerera obehaget och observera hur det avtar med tiden.

Till exempel, en person som tvättar händerna upprepade gånger under dagen får arbeta med att begränsa sin handtvätt och lära sig att stå ut med det obehag som uppstår. När individen inser att obehaget minskar även utan att utföra ritualerna, kan detta leda till en minskning av tvångssymptomen. Denna process kräver ofta att man gör regelbundna exponeringar mellan terapitillfällena för att uppnå resultat.

Exponering för Förbjudna Tankar
För dem som upplever ”förbjudna” tvångstankar kan exponering för dessa tankar vara en användbar metod. När en person ser att det är möjligt att ha dessa tankar utan att något dåligt inträffar, kan tankarna kännas mindre skrämmande. För andra handlar det om att våga avbryta sina tvångstankar och se att inget farligt sker.

Exponering syftar till att gradvis utmana sina tvångskänslor, där man stegvis närmar sig det som väcker dessa känslor. Till exempel, om en person har en rädsla för smuts och undviker allt som upplevs som smutsigt, behöver de träna på att utsätta sig för dessa situationer. Även om det kan låta obehagligt, ska denna exponeringsprocess ske i en takt som känns hanterbar. På samma sätt kan individer med skrämmande tankar träna på att tänka dessa tankar för att upptäcka att de inte framkallar de katastrofer de är rädda för.

Vikten av Tydlighet innan Behandling
Innan behandlingen påbörjas är det viktigt att både terapeut och patient är överens om tillvägagångssättet. Patienten måste förstå syftet med behandlingen och vara medveten om att terapeuten inte kommer att överraska med oväntade moment. Ritualprevention fokuserar på att motstå impulser att utföra tvångshandlingar. Under exponeringsövningarna ska ingen ritual utföras efteråt. Om en person inte klarar detta kan det tyda på att steget var för stort. Det är också viktigt att medvetet minska ritualerna även när man inte exponerar sig, exempelvis genom att begränsa antal tvättningar, antalet kontroller eller frekvensen av frågor som ställs till nära och kära.

Skilja på Tankar
Det handlar inte om rationalitet eller att övertyga sig själv om att faran inte är verklig. De som lider av OCD känner ofta till att deras rädslor är överdrivna och behöver inte fler argument för att förstå detta. Reaktionerna i dessa situationer är automatiska och går inte att styra genom logik. Exponering och ritualprevention påverkar känslorna genom direkt erfarenhet. Genom samtal, skattningsskalor och hemuppgifter som innebär självobservation, tillsammans med övningar med terapeuten, kan individen identifiera vad som är viktigt och möjligt att arbeta med. Behandlingen bygger på en gemensam förståelse av problemet och en tydlig beskrivning av behandlingsmetoderna, vilket inkluderar övningar både under terapisessionerna och som hemuppgifter för uppföljning.

Att dela sina problem med terapeuten är av stor betydelse. Det handlar om att våga öppna upp om hur man verkligen mår. Många som lider av OCD känner ofta skam över sina tankar, känslor och särskilt över de udda handlingar de utför. Det kan finnas en rädsla för att situationen ska förvärras om andra får kännedom om ens inre upplevelser. När problemen har pågått under en längre tid kan det även finnas en uppfattning om att ingen kan förstå ens situation. En erfaren terapeut kan dock vanligtvis känna igen dessa mönster, även om det finns många olika varianter av tvångssymptom. Att terapeuten kan bekräfta detta kan fungera lugnande för patienten.

Psykologisk behandling av tvångstankar
En betydande del av psykologisk behandling handlar om att lära sig att leva bättre med sina tvång. Det behöver inte betraktas som ett misslyckande om vissa tvångsymptom kvarstår efter behandlingens slut. Att sträva efter att helt bli av med tvång kan leda till en egen fälla, där man blir orolig för tecken på återfall och frustrerad över att inte kunna klara av allt som en person utan OCD. Genom att istället fokusera på hur man kan leva ett mer tillfredsställande liv med sina tvång kan man uppnå en bättre livskvalitet. Terapi bör inriktas på att stödja detta mål.