Zakarias kom till Sverige som ensamkommande. Han beskriver flykten från sitt hemland som väldigt omtumlande och en svår tid då han saknade sina syskon som var kvar i hemlandet. 

När han kom till Sverige hamnade han först på ett asylboende i en mindre stad. Efter ett tag blev han placerad på ett HVB-hem i Stockholm. Zakarias beskriver att här kände han att en ny värld öppnade sig, med både större möjligheter, men också fler utmaningar att säga nej. Zakarias säger att ”Det behövs inte alltid så stora händelser som gör att man hamnar fel- Det räcker med att träffa personer som pressar en att delta”.

Efter en tid började Zakarias en ny skola där han gick språkintroduktion och träffade andra nyanlända ungdomar. Han beskriver att han direkt blev välkomnad in i ett kompisgäng, med både landsmän och ungdomar från andra länder. Han var glad och upprymd över att ha fått nya kompisar. Han blev efter ett tag utmanad av kompisarna till att utföra småbrott så som att snatta. Till en början var det nytt och spännande, men Zakarias märkte att kraven och förväntningarna på honom från de nya vännerna började bli högre. I och med att pressen ökade började Zakarias må dåligt och fick ångest, vilket han tidigare inte haft. Zakarias säger att han fick en hel del pengar att röra sig med, men att det inte gör en lyckligare, eftersom man inte kan sova för att man har ångest och ständigt är rädd för att bli dödad. ”Det är mer värt att tjäna vita pengar och må bra, utan ångest och rädsla för att bli dödad– Det är ett liv värt att leva” säger Zakarias.

Det förekom även till viss del droger i det här kompisgänget. Ju större de kriminella handlingarna blev, ju mer ökade ångesten och han ville ur detta. I sitt arbete idag pratar Zakarias en hel del med ungdomarna om just ångesten och vad det kan göra med en och när den smyger sig på behöver man förstå i ett tidigt skede att något är fel. 

Vändpunkten för Zakarias kom när han fyllde 17 år och fick flytta till en av Deltagruppens träningslägenheter. Där vågade han öppna upp sig för sin kontaktperson som han hade genom Deltagruppen. Han kände att han blev lyssnad på och inte alls dömd av kontaktpersonen. Han säger till oss att det är viktigt att förstå att man behöver hjälp för att få till förändring. ”Att ha vuxna som stöttar, aktivt lyssnar och inte dömer. Det är oerhört viktigt”.

Här började Zakarias förändringsresa ”Utan min kontaktperson från Deltagruppen hade jag inte varit här idag”. 

Han började fokusera mer på skolan, fick hjälp att hitta ett extrajobb på fritiden. Zakarias säger att det var enklare att hålla sig borta från sina tidigare vänner när han hade meningsfulla aktiviteter på fritiden. Han fick hela tiden stöttning och hjälp av sin kontaktperson. Under den här tiden får Zakarias veta att en ur det tidigare kompisgänget blivit mördad. Hans vilja att leva gör att han blir ännu starkare i sitt beslut att helt lämna det livet. Han säger till oss att ”Det där livet är inget liv att leva – för man kommer inte att överleva”. 

Idag arbetar Zakarias i en verksamhet som hjälper ungdomar ur kriminalitet. För Zakarias var stabila vuxna den största faktorn till att han kom ur det livet. Han kan i sitt jobb relatera till ungdomarnas utsatthet och prata om sina egna erfarenheter med ungdomarna. Han såg upp till Deltagruppens personal när han själv bodde i deras boende och förstod vilken skillnad man kan göra i arbetet med ungdomar. Det fick honom att själv välja att arbeta med detta och göra positiv skillnad i andra ungdomars liv. 

Här har ni fått ta del av en av våra ungdomars historier, där Deltagruppens insatser blev avgörande för Zakarias framtid. Hos oss arbetar personal med hög kompetens och lång erfarenhet av stöttning av både ungdomar och deras familjer. På Deltagruppen kan vi individanpassa insatser efter behov. Välkommen att kontakta oss på Deltagruppen så skräddarsyr vi en lösning som passar just er.